I helgen var vi på TEC, Täby Extreme Challenge som traditionsenligt går av stapeln i april när vädret är som mest nyckfullt. Ellen hade tre individuella adepter på startlinjen och dessutom var många deltagare från våra coachingprogram också anmälda till någon av distanserna! Här berättar vi om helgen som bjöd på häftiga resultat och härlig stämning!
Hur klär jag mig bäst? Hur undviker jag att vätskan fryser? Och ska jag ens satsa på att starta om det blir 10 minusgrader?
Just nu får vi många frågor om vad man ska tänka på inför Sandsjöbacka Trail. Vi har samlat en rad smarta tips kring kläder, energi och utrustning, men tipsar också om mentala strategier och sista-minuten-träning. Dessutom har vi pratat med arrangören om årets bana.
I flera år har min blick som per automatik dragits mot toppen av Mont Blanc från lägenheten i Les Bossons. Under morgonkaffet på balkongen, under mina löpturer i närområdet. Toppen i sig är ganska ointressant om du frågar mig – som en gigantisk snökulle omringad av mycket mer dramatiska spiror. Men detta mytomspunna berg är ju ändå Europas högsta.* Och där står den, i min bakgård, dag in och dag ut. Tittar på mig och frågar: när ses vi igen nästa gång?
Att få resa iväg en hel vecka bara för att träna och fokusera på sig själv är verkligen lyx! Och inte något som jag unnar mig särskilt ofta. Jag hade ingen direkt plan på exakt antal höjdmeter eller antal timmar per dag ute, utan som vanligt så går jag mer på hur det känns i benen och hur trött jag blir, än på objektiva siffror. Alla dagar blev verkligen fantastiska, förutom dag 4 som blev lite väl äventyrlig…
Nu har jag rest med tåg mellan Chamonix, mitt andra hem, och Sverige tre gånger. Såhär efter några tågresor kan jag bara summera min tågupplevelse med ett ord: Jag ÄLSKAR slow travelling! Att ta tåget är inte bara ett bra alternativ för miljön, utan det möjliggör också för fler upplevelser längs vägen.
I helgen var vi på TEC, Täby Extreme Challenge som traditionsenligt går av stapeln i april när vädret är som mest nyckfullt. Ellen hade tre individuella adepter på startlinjen och dessutom var många deltagare från våra coachingprogram också anmälda till någon av distanserna! Här berättar vi om helgen som bjöd på häftiga resultat och härlig stämning!
Hur klär jag mig bäst? Hur undviker jag att vätskan fryser? Och ska jag ens satsa på att starta om det blir 10 minusgrader?
Just nu får vi många frågor om vad man ska tänka på inför Sandsjöbacka Trail. Vi har samlat en rad smarta tips kring kläder, energi och utrustning, men tipsar också om mentala strategier och sista-minuten-träning. Dessutom har vi pratat med arrangören om årets bana.
För dig som inte kan få nog av detaljer från loppet Diagonale des Fous, 165 km och 10 000 höjdmeter, så kommer här Ellens race report. Det tog henne 58 timmar och 25 minuter att springa över den lilla vulkanön Reunion Island i Indiska oceanen och här berättar hon om ett lopp som gick precis som det skulle!
För dig som är nyfiken på hur man packar inför ett lopp där man inte vet mycket annat än att snitslar och energidepåer saknas, men att det garanterat finns gott om lera och jävlighet i skogen. I helgen är det dags för Sandsjöbacka Trail — Back to the roots, läs om Ellens tankar om utrustning och planering.
Idag gav vi oss ut på ett ultralångt långpass. Vi gör det här lite då och då, men inte alls så ofta som vi skulle önska (för det är så fantastiskt härligt!) och säkert mycket mer sällan än de flesta tror. Tanken var att testa lite utrustning inför Sandsjöbacka Winter Trail och såklart få lite mer stiglöpning och ruskväder i kroppen.
Att ställa sig på startlinjen till ett ultralopp utan att ha en mental strategi kan vara riskfyllt. Det spelar egentligen ingen roll vilken plan man har, bara man har förberett sig. Men vilken strategi skall man använda? Vi har listat några av våra bästa knep för att distrahera hjärnan när du som bäst behöver det!
Löpning med stavar (eller inte!) är en ständigt återkommande fråga. Jag gillar att renodla löpningen, och bara kunna fokusera på ett steg i taget, gärna dagar i sträck. Att då föra in extra utrustning, såsom stavar, har känts fel på alla möjliga sätt. Men nu när UTMB närmar sig och jag fortfarande inte tränat löpning under de senaste 3 månaderna börjar jag känna att stavarna kanske är ett måste...
För att springa Ehunmilak 100, 168 km och 11 000 höjdmeter krävs något alldeles speciellt. Kanske ett pannben av stål? Men ärligt talat vet jag inte om det är just pannben som krävs. Ingen gång under loppet tänkte jag att nu djävlar gör vi det här, kom igen nu, kör på, lite till nu, smärta är bara vekhet som lämnar kroppen...
Det är något märkligt med det här loppet. Ehunmilak 100, 168 km och 11 000 positiva höjdmeter. På fredag kväll kl 18:00 är det dags. Tidigare har det känts som om jag ska springa ett nytt UTMB. Nu känns det som något helt annat...
