Att veta sitt varför

Månadens ultratema i "10 månader mot 10 mil"

Något av det allra viktigaste man kan ägna sig åt som ultralöpare, är att försöka lära känna sig själv. Vi har alla olika utmaningar framför oss, men det spelar egentligen ingen roll om just din utmaning kommer att ta 8, 10, 24 timmar eller mer att genomföra. Så fort vi hamnar i tidsrymder över 6 timmar så behöver vi hitta en annan drivkraft än bara ren vilja. Visst kan det hjälpa att ha ett pannben av stål för att klara av specifika situationer (till exempel för att undvika att bryta loppet när man springer igenom en varm, härlig depå med vänliga människor, god mat och sköna stolar som lockar), men att använda sig av sitt pannben kräver mycket energi och när vi springer riktigt långt klarar vi inte av att hålla fokus under många timmar i sträck. Faktum är att de flesta klarar av att hålla fokuset uppe i någonstans kring 4-8 timmar, men sen behöver man andra anledningar än ett sjuhelvetes-djävlar-anamma för att fortsätta framåt. 

 En ultrautmaning är alltid en inre resa och även vägen dit kommer att bjuda på ett antal inre utflykter.

IMG_9980.JPG

Lika viktigt som att bestämma sig för att man vill göra något, är det att ta reda på varför man vill göra just detta. Det här är lika sant för ultralöpning som för många andra områden i livet. Vad som också är sant är att det inte spelar så stor roll vad ens varför består av, så länge man är ärlig mot sig själv och har någorlunda koll på sina drivkrafter.

Ibland kan det vara lättare att förstå om vi tittar på ett exempel som inte handlar om ultralöpning. Låt säga att du bestämt dig för att byta karriär och plugga till läkare. Det här skulle kunna bero på att du nyligen upptäckt att du brinner för att hjälpa människor till ett bättre liv, att du vill tjäna bra med pengar så att du kan få ett bekvämt liv som pensionär, att du är intresserad av hur kroppens olika system hänger ihop eller så kanske du har sett för många TV-serier med sjukhustema så att du börjar identifiera dig med rollen som läkare. Eller så kanske det helt enkelt är dags att göra mamma glad och nöjd genom att sluta flumma runt och göra något vettigt.

Det spelar ingen roll vilken eller vilka anledningar som ligger bakom ditt beslut. Oavsett varför så underlättar det enormt att veta. Att jobba på att ha koll på sina drivkrafter är bland det viktigaste man kan syssla med, både i livet och inom ultralöpning. Allt blir nämligen så mycket lättare då. 

Men det gäller att se upp! För bara för att man tagit reda på anledningen till varför man väljer att göra vissa saker en gång i tiden så betyder det inte att detta fortsätter att vara sant i all evighet. I takt med att du utvecklas som ultralöpare (och förhoppningsvis växer lite som människa på köpet) så kommer också ditt varför att förändras. Antalet timmar du tillbringar i löparskorna och antalet kvällar du ägnar åt att drömma om utmanande ultralopp och spännande löparresor, hänger intimt samman med den ultralöpare du ständigt håller på att bli.

Att veta sitt varför är också nyckeln till att lyckas motivera sig till träning. Ibland är det hur lätt som helst att ge sig ut och springa, men långt ifrån all träning är rolig och det är okej att det är så. Alla har vi något som vi tycker är svårt att motivera oss till att göra — för en del är det långpass i skitväder, för någon annan är det styrketräning och för ytterligare någon annan är det att springa långsamt. Och för de flesta av oss är det ofta svårt att lägga tillräckligt många timmar på sömn och att låta bli att äta godis, chips eller vad det nu kan vara som lockar — eller bara att låta bli att dricka för mycket kaffe på jobbet. Allt hänger ihop och för att hitta en så pass stark motivation att den genomsyrar allt man gör så behöver man leta inom sig.

IMG_0022.JPG

UPPgIFT: Ta reda på vad som driver dig

När man springer riktigt långt så kommer man på många sätt närmare sig själv, man är helt enkelt för trött för att hålla upp olika typer av fasader. Det är då man har möjlighet att hitta andra ingångar till varför man vill göra något extraordinärt. Men det kan också innebära stunder av stora tvivel. När kroppen blir allt tröttare är det helt naturligt att vilja sluta och har man då inte någon bra anledning till att fortsätta är det lätt att kasta in handduken.

Men för att veta vad som driver dig behöver du också veta vem du är. En väg in i den här frågeställningen är att reflektera över sig själv i olika sammanhang. Det kan vara givande att tänka på olika delar av livet som en JAG-sfär, VI-sfär och en DET-sfär. Vad är viktigt för dig personligen? På vilket sätt kan det du gör vara viktigt för andra? Och på vilket sätt bidrar du till ett system eller en statistik på ett positivt sätt?

Som vi har sagt tidigare så spelar det ingen roll vad ens varför består av. Inget är rätt eller fel och var hellre helt ärlig mot dig själv när du försöker känna efter, än att klämma fram något käckt om att du vill "spränga gränser." Ditt varför behöver vara kraftfullt och du behöver ha investerat tillräckligt med känslor i det för att det ska betyda något när du mår som sämst sisådär 10 timmar in i ditt lopp. När man mår riktigt dåligt och helst vill bryta så är det inte säkert att "spränga gränser" räcker, för du har kanske redan sprängt dina gränser många gånger om den här dagen. Vi vill hitta något som får dig att fortsätta nöta på med träning trots att det är tungt och som kan få dig att le och skratta inombords när du hasar dig fram den sista milen på ett långt lopp.
 

Meditation/andningsövning

Det här med en stunds meditation eller andningsövning behöver inte vara något avancerat eller pretto. Men om vi ska kunna reflektera på ett konstruktivt sätt över våra inre drivkrafter kan det vara smart att ta till knep så att vi är förankrade i vårt inre och inte helt distraherade av all extern input vi drabbas av dagligen.

Det är naturligt att använda andningen som verktyg. Andingen är definitivt en inre process och den pågår utan att vi behöver lägga energi på att tänka på hur vi ska få den att fungera. 

Börja med att ha dagboken redo och leta upp en plats där du kan vara ostörd och där det råder ett visst lugn. Vi inleder med en grundläggande andningsövning som kallas Box Breathing. På svenska kallas det ibland för att "andas i fyrkant".

BOX BREATHING
Andas genom näsan.
Räkna till 5 på inandning.
Håll andan och räkna till 5.
Räkna till 5 på utandning.
Håll andan och räkna till 5.

Upprepa cykeln i 2-5 minuter. Under tiden du gör övningen kan du då och då mjukt leda in tankarna på löpning. Det kan vara att du föreställer dig hur du springer lugnt på en skogsstig, känslan efter ett träningspass eller bara föreställ dig att du är ute på en av dina vanligaste rundor. Meningen är inte att du ska fokusera stenhårt på en visualisering av löpning, utan mer att koppla övningen på ett mjukt och kravlöst sätt till löpning. 

Gör gärna övningen ett par gånger vid olika tillfällen och anteckna vad som dyker upp inom dig. Tankar, känslor, idéer och fysiska förnimmelser kan bubbla upp till ytan. Det kan vara väldigt konkreta tankekedjor men också bara bilder, känslor eller en aning om något. 

 

Medan du springer

Nästa gång du är ute och springer kan du fundera på följande frågeställning: om du var på en öde ö eller helt enkelt var ensam i världen och inte hade någon att prata med (varken öga mot öga eller digitalt) skulle du springa ändå och i så fall varför?

Anteckna vad du kommer fram till och gör gärna om övningen vid olika sinnesstämningar. Till exempel kan du få helt olika svar från dig själv om du ställer dig frågan när du är pigg, varm och glad jämfört med när du fryser, är trött och lite nedstämd. 


Lär dig mer

15 minuter med författaren till boken Born To Run, Christopher McDougall. Man behöver inte hålla med om allt, men det finns något lockande enkelt i tanken; att vi är skapade för att springa långt — tillsammans.

kristinapalten.jpg

Kristina Paltén

I vårt podcast-avsnitt med Kristina Paltén, pratar vi mycket om "varför". Kristina blev världsberömd när hon som första kvinna sprang ensam genom Iran för att utmana sina rädslor och fördomar. 

Kristina Palténs TEDx Talk http://www.lrt.lt/tedx2017/kristinapalten/

IMG_3827.JPG

Johan Steene

Lyssna också på vårt avsnitt med Johan Steene där vi pratar om drivkrafter till att springa ultra, och Johan berättar om varför han strävar så intensivt efter att vara en liten ynk.

whyrun.png

ADHARANAND FINN

14 minuter om varför vi springer. Klockrent i sin enkelhet. 


ehunmilak.jpg

Ellen om varför

Jag har sprungit av många olika anledningar. Allra först för att komma i form efter graviditeter, sen för att få vara ifred och tänka när äktenskapet kändes tufft. Senare sprang jag för att hantera stress under en period då jag jobbade för mycket och inte kunde slappna av om jag inte var dödstrött. Återkommande anledningar har varit för att ta reda på vem jag själv är, hur mörka mina mörkaste sidor kan vara när allt ställs på sin spets och vad som egentligen blir kvar av mig när alla lager skalas av. Det sociala betyder också mycket, och just nu är naturen i sig en stark drivkraft som jag har lättare att närma mig när jag sprungit länge och det bara är jag, berget och den stora utmaningen kvar.

Läs gärna min race report från EHM100 där jag funderar kring vad som får mig att vilja springa så länge (loppet tog 46 timmar!) och om pannben verkligen har något med saken att göra. 

bild-23.jpg

Johnny om varför

Jag har alltid idrottat men i vuxen ålder började jag springa för att jag gillade "att vara en som springer". Jag identifierade mig med andra som sprang och tyckte om gemenskapen. När jag började springa ultralångt handlade det mer om att på allvar ta reda på vilka mina gränser var. Till exempel på Riksmästerskapen i 24-timmars 2014 hade jag en idé om att ta reda på hur långt jag kunde springa — bokstavligen talat. Jag tog inte ett enda promenadsteg under hela loppet och att ta reda på hur länge jag kunde klara det var viktigare än att vinna. Läs gärna race reporten här > 
Just nu handlar för mig mycket om att se hur långt jag kan nå — vilken är mitt livs bästa form?

2014, efter min debut på 24-timmars i Espoo skrev jag ett annat blogginlägg om att uppleva ett lopp och hur jag var tvungen att omvärdera och ändra inställning till "varför" under loppets gång.