Vad är vettigt?

Trimma skägget. Raka benen. Måla naglarna.

Det här är en vecka av förberedelser inför 100 miles (16 mil) på Black River Run i Västerås till helgen. Det är alltid med skräckblandad förtjusning man ser fram emot dessa långa lopp. Och visst är man nyfiken och förväntansfull – vad ska hända den här gången? Att oväntade saker kommer att hända, det vet man. Det gör det om man springer så länge. Ett som är säkert är att man får ännu ett berikande möte med sig själv och att man får erfara sidor hos sig själv som man kanske inte visste man hade. Det händer inte varje helg. Men det händer i ultra. 

Våra rutiner inför ultralopp har ändrats lite med tiden. Vad är viktigt? Och vad är vettigt? Att stå dagen innan och laga mat hela natten för att ha bästa hemmagjorda energin under loppet är roligt, men kanske inte enbart vettigt. Att vara så nojjig över väder, humör och mående att man tar med sig många par extraskor och lika mycket extrakläder kanske inte heller är vettigt. En t-shirt att byta med, en extra jacka plus regnjacka och såklart varmt till natten kommer räcka. 

När det gäller energin försöker vi hitta en balans mellan bra, välbeprövade, hemmagjorda saker som vi kan förbereda innan och färdiggjorda produkter som funkar och gör det de ska på ett smidigt sätt. Ellen kommer till 90% att springa på hemmagjorda favoriter som bananpannkakor, äggmuffins, kokosmjölkssmoothies osv. Johnny däremot kommer att förlita sig mer på färdigtillverkad energi och just till helgen kommer det att bli ClifBar-frossa. Johnny har senaste tiden hårdtestat sortimentet och tycker att både gels och bars fungerar bra som komplement, men är riktigt kär i deras Blocks, en slags energigel i fast form (lite likt fyrkantiga vingummin).

Sen finns det verkligen en uppsjö med förberedelser att ägna sig åt om man riktigt vill förnjuta av sitt 16-milalopp. Att klippa tånaglarna kan vara klokt, även om det ibland känns som att det inte spelar någon roll efter 16 mils nötande. Den övriga fotvården som rekommenderas har vi i princip slutat med efter att Ellens fötter en gång blev så chockade av att möta en fotfil så att hon fick problem att gå efteråt. Men hon får ju aldrig blåsor så varför krångla till det liksom?

Men att ha förberett ett race-kit är en nödvändighet. Bästa skorna, bästa strumporna. Kläder som är så sköna som möjligt och minimerar risk för skav. Ett känt ultraknep är att vända kläder ut och in för att inga sömmar skall störa, men det brukar inte vara något problem för oss. Generell insmörjning av fötter och andra vitala delar kan vara vettigt, men har inte visat sig så himla viktigt. Vi gör det ibland och ibland inte. Fast det är klart att lite Shea butter mellan skinkorna är rätt mysigt.

Johnny brukar envisas med att tejpa bröstvårtorna men eftersom tejpbitarna ändå ramlar av efter halva loppet är det oklart om det verkligen är viktigt? Även om det kan gnällas på lite ömmande bröst ibland så har vi i alla fall sluppit skräckbilderna med blodränder på T-shirten.

Träningsmässigt är såklart jobbet redan gjort. Sista veckan gör varken till eller från. Men vi tror ändå starkt på att hålla kroppen igång. Den bör vara inställd på att det är springa som gäller den här veckan. Kanske inga ultralånga turer och ingen direkt intensitet, men i princip tränar vi på som vanligt, bara lite lugnare.

Så vad är då viktigast? Sömn. Bra mat. Att ha pratat igenom planen med teamet. Att ha ett team. Att ha en plan. Våra planer brukar innehålla allt från energi- och vätskeschema till när man planerar att att göra sitt tröjbyte. Sen att allt kan komma att ändras på plats, det är en annan sak. För oss är vår “game plan” ett sätt att visualisera loppet. Att förbereda hjärnan på vad som är på gång. 

Nu ger vi kroppen så mycket som möjligt av det den behöver. Lite extra meditation och yoga kommer det också bli. Allt för att vi skall vara så starka som möjligt på lördag morgon klockan 10 till långt in på natten. 

Sen gäller det såklart att känna sig snygg också. Så visst är det vettigt att trimma skägget, raka benen och måla naglarna? 

På lördag är vi redo!

/Ellen & Johnny