Vi gillar ju att synas lite extra och vad ska man då ha på sig när man har chansen att vara i rampljuset i 24 timmar? En helg i stor partyarena (läs: inomhushall) utanför Helsingfors med 100-talet andra energifyllda och glada medmänninskor… Klart man måste tänka på vad man ska ha på sig - det är ju fest ju!
Faktum är att nu efteråt så är en av de mest bestående känslorna från vår 24-timmarsdebut att det var en enda stor masspsykos. På ett positivt sätt alltså. Som ett stort rave-party eller en rockkonsert ungefär. Fast vår drog var löpning. Energin i att springa runt runt i 24-timmar, tillsammans, är mäktig. Visst låter det galet, men den här kicken vill vi ha igen. Vi måste bara få den igen!
Så, vad har man då på sig?
Ellen är naturligtvis alltid noga med matchande nagellack och snygg håruppsättning. Och att ha lagom mycket smink. Helt enkelt så mycket man kan ha utan att det börjar kladda eller rinna när man blir svettig. Eller gråter lite efter sisådär 12 timmar bara för att man är så trött.
Det finns många saker som är viktigt i löpning. Johnny strävar efter att hitta optimal skägglängd för rätt ultra-look och snabbaste tid. Och för första gången någonsin testade han att raka benen innan loppet. Efter att ha diskuterat detta med proffscyklister så var frågan snarare - varför rakar inte alla benen - alltid? Fast sen finns det såklart andra saker som man kanske oftare förknippar med löpning…
Skor Både Johnny och Ellen började i skor från Asics Natural Running serie. Johnny i Super J33 med lite stabilitet i sulan som ger visst stöd vid överpronation. Skorna är visserligen framtagna för att användas som ett komplement i skogarderoben (Asics menar att man inte bör springa ALLA sina pass i dessa), men de funkade fint i 24 timmar i sträck också! Mjuka och fina, viss dämpning men ändå tillräckligt tunna för att ge ordentligt med löpkänsla.
Ellen sprang de första 12 timmarna i Lyte33, ganska bra löprunda för att springa in ett par helt nya skor va? De fungerade grymt bra, superlätta och mjuka, och sen mest för att få lite variation så avslutade hon i de gamla trotjänarna Saucony Kinvara.
Det här med att man inte ska tävla i nya skor är förresten en av alla dessa myter vi inte förstår oss på. Johnny hade kanske sprungit 1,5h i sina skor innan loppet och Ellen ca 20 min. Tror inte våra fötter är exceptionellt tåliga, men de flesta löparskor är mjuka och skonsamma om man har rätt modell och storlek. Sen kanske vi är lite speciella i alla fall, för ingen av oss hade någon blåsa över huvud taget efter tävlingen...! Ellen sa till och med att Johnnys fötter såg ut som godis efteråt (vad det nu kan betyda…).
Kläder Johnny sprang i korta tights (inget under...) och vitt mesh-linne från Craft. Mest för han tyckte det såg coolt ut. På fötterna var det strumpor från Ullmax som gällde. Strumporna var egentligen för varma men känslan av mjuk och torr ull vägde upp. Han smorde dessutom in sig med Shea-butter på fötterna, i grenen och under armarna. Plus att bröstvårtorna tejpades - dock var den uppgiften tydligen för svår för tejpen släppte och det uppstod lite blodvite ett tag under loppet. Linnet byttes så småningom mot en svart T-shirt (också Craft) vilket var märkligt mycket mer skonsamt. Linne har nog sin plats på kortare ultror, men på längre lopp blir det T-shirt för att undvika skav under armarna.
Sen hade Johnny visserligen en period då han traskade omkring i Asics Storm-jacket och buff från Suunto också, fast den perioden var inte direkt loppets snabbaste…
Ellen är ju en sån där konstig människa som aldrig smörjer in sig med något (det blir ju kladdigt!) eller tejpar och håller på. Skavsår, blåsor eller annat skumt verkar helt enkelt inte fastna på henne oavsett tempo eller längd på loppet. Däremot är färgmatchningen viktig.
Svart sport-bh från SOC, mest för att SOC-märket gick i samma blå nyans som övriga blå/turkosa detaljer i outfiten. Rosa trosor (Cool Birefs) från Craft, ur samma serie som det rosa linnet (Cool Singlet). Strumpor från Asics (också med rosa detaljer!). Svart löparkjol från Asics som dock efter kanske 5 varv byttes ut mot vanliga korta tights istället. Att ta en storlek större än normalt bara för att ha marginal om magen blir svullen inpå natten var inte världens bästa idé… Då och då hade Ellen också en långärmad blåturkos tröja, en kortärmad lila tröja och även jacka och långa tights från Craft åkte fram en stund på natten.
Förresten är det där med supporthjälp helt nödvändigt om man tänker spilla mörkgrön Scott Jurek-smoothie på ett rosa linne. Hur ska man annars få linnet tvättat och torkat mitt i natten? Lite diva-fasoner måste man ju få ha och då behöver man ha en support där som kan fixa saker…
Vid midnatt sprang vi båda två under en timmes tid i chockrosa tröjor från Björn Borg. Vad gör man inte för lite uppmärksamhet? Och för att ha ett delmål att se fram emot.
En förutsättning för alla snabba klädbyten var att ha nummerlappen på ett Newline-band runt magen (finns att köpa hos Orienteringsspecialisten). Nummerlappsbandet i sig är tyvärr mest svart, vi kanske borde tillverka egna Pace on Earth-band i snygga färger till nästa tävling?
Sen hade vi såklart sportglasögon också. Måste man ju ha på en inomhustävling... Nåja, men det är onekligen så att det handlar om "sport"-glasögon mycket mer än om "sol"-glasögon. Även här handlade det om att ha på oss något som vi tyckte var snyggt, men glasögonen kan också vara ett sätt att skärpa till sig, öka fokus och gå i sin egen bubbla. Johnny tänkte först bara ha sina för snygga poseringar innan loppet, men några timmar in i tävlingen fick han irriterade ögon på grund av vinddraget och den torra, dammiga(?), luften. Då var det verkligen perfekt att ha de coola orangea X-krossen till hands!
Och såklart hade vi full koll på pulsvärdena, lufttrycket, temperaturen och alla andra medtävlares tankar, deras släktled 500 år bakåt och löpkapacitet via våra Suunto-klockor! Ett litet nåja här också, för när vi normalt sett vill ha kontroll på puls och tempo på alla pass, så ville vi nu mest ta stickprover. Johnny körde en himla av och på-stil med pulsband och klocka för att kunna springa helt fritt för det mesta men ändå få koll på eventuell pulsökning under loppet, medan Ellen körde första två timmarna med klocka och pulsband och sen tog av sig för att fokusera mer på nuet än på pulsen som började sticka iväg lite i värmen.
Frågan är nu hur väderprognosen inför TEC 100 miles i april ser ut? Hur mycket party blir det där och vad ska vi ha på oss då?